Innan juldoftsinslagen drar igång på måndag några ytterligare reflektioner (i backspegeln) efter min en- veckas utmaning med en doft, Estee Lauders Private Collection Jasmine White Moss.
Det har faktiskt blivit hela två fall av flerdagarsanvändning av två dofter sedan dess nämligen:
Heliotrophe (Etro): Har varit jätteförkyld hela veckan och är inte helt på banan än, tex är luktsinnet inte "helt" ännu. När jag är riktigt förkyld känner jag inte för starka dofter, även om jag i sig inte känner någon doft, utom något enstaka fragment enstaka gång. I regel klarar jag bra lätta citrusdofter men den här gången kände jag motvilja även mot dem. Det ända jag kände för var den lätta, transparanta och varma mimosa/mandel doftande Heliotrophe från Etro. Okomplicerad i sin struktur och mycket bärbar. Tydligen har det nu kommit restriktioner mot heliptrophe-estern (eller vad det nu är för sorts kemisk komponent) så det gäller att vara rädd om sin gamla flaska med Heliotrophe.
Boxeuses (Serge Lutens): Det blev faktiskt hela fyra dagar med Boxeuses, hade kunnat fortsätta men enveckas provningen med PCJWM visade att efter dag fyra med samma doft så har luktsinnet ändå trubbats av så pass mycket att man inte får en fullständig bild av doften. Boxeuses var så pass gäckande att jag, även om jag inte gillade den jättemycket, bara måste komma underfund med den. Och nu känner jag mer för den, trevlig, diskret och användbar. Det är egentligen namnet som inte passar och därför blir det hela något förvirrande. För mig är Boxeuses mer lik mina gamla mjuka, äggskalsfärgade, armbågslånga glacé handskar inte alla som ett par "punchiga" boxninghandskar.
Klart nyttig övning (även om den första med Heliotrophe var ofrivillig) att inte stressa runt så i sniffandet utan att bottna mer i dofterna. Och trots an hel vecka så längtar jag redan efter en eller ett par dagar med PCJVM igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.